Nancylopez

Haft en välbehövlig paus,det blev så mycket i huvudet där,känslorna vällde över mig om en våg. När en chockerande sak händer så vänds allt upp och ner och alla känslor och tankar möbleras om helt,så slut och orkeslös som jag var tidigare i veckan var längesedan jag var och så gick jag ner massa i vikt,fick även mina "tjej grejer" vilket var otroligt skönt då jag fick det bevisat för mig själv att jag inte var helt galen när allt kändes extremt mycket.Jag har jobbat massa och haft riktigt kul på jobbet,hänt en hel del saker och det roliga är att i mitt "helg gäng" så är nästan alla andligt intresserade,mediala,intuitions starka + att det sker mycket "aktivitet" på avdelningen vilket jag kan "känna av" eftersom jag känner av "energier"! Jag har även umgåtts med vännerna och delat massa kärlek där med!

Och sedan så har det hänt andra saker..det är fram och tillbaka med det där som känns "extra",tror inte jag kommer utsätta mig för massa onödig energi.Vissa saker är nog inte meningen fast man innerst inne vill,varför skulle annars alla dessa sjukt stora hinder finnas?kan man offra hela sitt liv för någon annan?jag som är van att vara självständig och verkligen lever för det jag tror på och det jag vill och lever enbart efter mina villkor och regler,lever enkelt och är jag beredd då att ge hela mitt hjärta och själ till något som inte ens är säkert? nej, jag har ingen trygghet som väntar på mig om något går fel,jag har ingenting.Nej allt går precis som jag vill nu och det kommer komma snart,måste ha tålmod bara.Som en klok kvinna sa till mig,alla är vi på rätt plats vid rätt tillfälle,så är det faktist.

Det är sjukt hur allting hänger ihop, jag har fått bevis på så himla mycket nu på senaste,bara positivt så jag kan inte annat än tveka.Bara att fortsätta köra på nu och göra det jag är bra på så kommer resten till mig allt eftersom - underbart!

i love you..
jag älskar dig,älskar att titta på dig,så mycket jag vill..
men inte kan
ibland behöver man bara varandra,ge varandra styrka,kärlek och hopp för att kunna fortsätta sin resa genom livet.

och när du säger att det ligger i min händer gör det ont.
jag måste tänka med huvudet också,inte bara hjärtat.
det är som att se sig själv blöda och ignorera smärtan.
antar att jag måste uppleva det.
Ibland hatar jag att jag lever efter "hur jag tror"

men vissa saker har fått mig att reagera,något känns fel och en kvinna sa det till mig också,
det är inte rätt,vilket jag har förstått men låtsas glömma bort ibland,
det är nog tur kanske att det är så många länder emellan oss just nu?