underligt...min vän.
ser ni strecket vid halsen?min tatto;)
Kvällens planer är oklara, vet inte än hur jag ska göra, antingen ut och busa lite eller stanna hemma och mysa, ska ju jobba imorgon men börjar ganska sent så det är skönt, men med tanke på att jag legat sjuk så kanske det är smartast om jag vilar? hm, ja vi får se.
Jag har ju lovat lite information om själslig utveckling m.m.. här kommer några klipp i nästa inlägg som är riktigt bra och förklarar en hel del... så se och lär..
Jag kom även att fundera över en annan sak, att "idealisera" saker elr människor, är inte det ganska vanligt?Jag har kommit på mig själv att jag faktist gör det ibland..och att jag såg tex personen som ett "objekt" nästan, ja det kan låta lite hemskt men så var det inte fallet, grejen var att jag beundrade och "älskade" i smyg, fast inte på det sättet man skulle kunna tro, men jag tror också att jag kanske hade för höga förhoppningar angående just tex den människan (finns flera) men vet dock att jag lyckades öppna upp endel små stängda portar som varit låst länge, och någonstans så behövde vi varandra för stunden, och visst kändes det som att jag slutförde mitt uppdrag, mer än så var det inte.. men just det där med att idealisera... jag tänkte annorlunda, försvarade lite och tänkte att han är en smart jävel som är så som han utger sig att vara, men som sagt även solen har sina fläckar, och det hjälper inte om man höjer upp någon till skyn, bristerna kommer ändå att synas..
likaså personens historia..MEN det som är så häftigt när jag ser människan idag så ser jag personen utan all min "idelisering" och ser allt som kommer upp till ytan, jag tror att jag pressade undan det förr lite..nu ser jag på helt annat sätt men tror det är en frihet ( Att bara ses utan att idealiseras elr att dömas,utan att bara ses för den man är en vanlig men unik själ), precis som jag själv tycker att det är frihet att faktist få bli älskad för den jag är, jag har en miljon brister och gjort massa misstag i mitt liv och kommer att göra, men jag är även en underbar själ som älskar när någon ser mig för den jag faktist är,och jag har själv sagt det många ggr till vissa, sluta idealisera mig, för det är inte sådan jag är, jag vill inte att ni blir besviken sen, se mig bara för den jag är, ingenting annat.
Har tänkt mycket på människor som jag träffat genom mina dagar, fattiga samt rika, unga som gamla, alkholister samt nykterister och ja hur många som helst.. men det kvittar, et var personer som fastnade i mitt hjärta på något sätt, kanske var det ett djupt samtal och något som sades m.m ... handlingar som verkligen betydde någonting för stunden och som jag idag kanske inser att dom lämnade starkare avtryck än jag först såg. Samt alla mina änglar som finns på andra sidan nu..
Men alla dom, oavsett d vart dom kom ifrån och vart dom lever idag och dom ens är levande idag , alla dom gav mig någonting som jag kommer att bära med mig livet ut och det är det som är det viktiga.Tänk att man kan kanske inte ens är medveten om det själv? att man kanske utstrålar någonting så starkt att den andra personen väljer att ta till sig det??Även om det kanske bara var för ett kortare möte,det är INTE tiden, hur lång tid som det handlar om, det är snarare VAD du väljer att göra med tiden som du får tillsammans med den andre människan.
Visst är det fascinerande?
Kommentarer
Trackback
