Nancylopez

"Yesterday is but today's memory, tomorrow is today's dream." ~ Khalil Gibran

“I've learned that people will forget what you said, people will forget what you did, but people will never forget how you made them feel.”

---

"Jag kände att jag ville skriva en text nu och det kommer direkt från hjärtat, min älskade vän påminde mig om en person som betydde väldigt mycket för oss under våran uppväxt och vi försöker nu att hitta honom igen eftersom han är gudfar till hennes son. Vi hade många roliga minnen med honom. Han tog med oss på skattjakt, spök jakter, fiske turer, han lärde mig att trolla, fånga kräftor och mycket mer.. han var en frisk fläkt för oss,det fick mig att minnas min uppväxt och allt som har hänt."

" När jag tänker tillbaka på mitt liv så känns det helt ofattbart att jag nu sitter här snart 26 år gammal och kollar tillbaka på min uppväxt med ett leénde. Det känns som ett annat liv, en annans historia men ändå jag på ett sätt men en sak ja har lovat mig själv det är att jag aldrig kommer att blunda för barn som har det svårt i samhället, jag tror att man måste ha upplevt det själv vilket jag har gjort, det är en sak att stå bredvid och titta på och en annan sak att faktist uppleva det. Jag vet hur det är att behöva kämpa ensam och hur det är att vara "utsatt" och hela tiden måste "bevisa" för människor att man faktist kan och klarar det.

Jag har gått igenom eld och vatten och det är ingenting jag valt själv att göra eftersom  det blev så pga olika grejer när jag var liten, jag har flyttat runt, jag  vet hur det är att "slängas runt som en boll utan känslor" hur det är att ses som "pengar" och upplevt och sett vad vuxna människor kan göra för pengar, hur folk har utnyttjat sin makt position och jag har sett trasiga familjer,  jag har levt med trasiga barn vars föräldrar har varit allt från misshandlare till alkholister, narkomaner,pedofiler m.m... jag har upplevt hur onyktra föräldrar blivit hämtade av polisen när dom ska hälsa på sitt barn. Hur barn fått LVU (lagen för vård av unga) och därmed är i socialens händer och inte får träffa sina föräldrar. Jag har själv suttit och tröstat barn fast jag själv var ett barn, någon låg med blodiga handleder i mitt knä och grät och sa att hon bara ville hem till sin pappa och på väggarna stod det med svarta feta bosktäver " jag kommer dö innan jag fyller 15 år!!!" över allt.... själv låg hon i ett tomt rum på ett lakan när jag kom in och hjälpte henne. Hon  var endast 11-12 år och hade bott på 12 ställen innan. Hon låg och grät i mitt knä och jag peppade henne och sa att hon skulle hålla ut och kämpa, skulle hon försöka rymma så skulle hon bli iväg skickad direkt.

Dom vuxna sa alltid att jag sett och upplevt för mycket, men det blev min vardag. Alla vi som bodde tillsammans blev som syskon och när någons föräldrar / nära och kära kom på besök så blev alla barnen lika glada, vi delade glädje, hopp, sorg, lycka tillsammans. Ända sedan jag var liten så har folk alltid kollat på mig med ledsna miner och ögon som egentligen sa.. " stackars liten" ... när jag berättade att min mamma var död och att jag inte bodde med min pappa. Jag ville bara skrika sönder mig varje gång, för det var ju så jag var van vid, jag hade ju levt så hela livet nästan. Vad hade jag att jämföra med?

Jag minns att jag själv också trodde att jag skulle dö ung, jag minns att jag som kanske 10-11 år sa, "pappa, du får komma på min begravning när jag dör" och jag kunde höra hur pappa grät i tlfn. Jag sa även också,

" När jag blir rik så ska jag öppna ett barnhem" och " jag kommer skriva en bok en dag" och  båda sakerna är någonting som jag fortfarande drömmer om och hoppas att jag en dag kommer att kunna förverkliga. För även om jag gått igenom  en riktigt tuff uppväxt och nu är detta jag skriver bara en liten del av det jag upplevt så är jag så sjukt tacksam för jag har upplevt så otroligt mycket.Jag har lärt mig att stå upp för det jag tror på, att kämpa för min egen skull, att sätta mig själv i första hand och idag vet jag att det finns ingenting som kommer att kunna stoppa mig från att nå dit jag vill och det finns ingenting som skrämmer mig idag. Jag är starkare än någonsin och har absolut inga problem att prata om detta.

Jag är glad att jag fått träffat så sjukt många människor, gamla som unga och människor från alla "samhälls klasser" jag vet hur det är att "leva med pengar" kunna få nästan allt man vill och som barn gör så skrev jag långa önskelistor och fick oftast allt på listan, jag hade alla leksaker, det nyaste och fick åka utomlands  flera ggr / år..jag har rest väldigt mycket i mitt liv. Men kärleken som ett barn behöver, den fick jag aldrig. Jag vet även också hur det är att slita för minsta öre, att inte kunna få hjälp från någon så jag vet vad jag pratar om.Jag personligen tror också att alla man möter på sin väg har någonting att lära en, vare sig det är negativt elr positivt så tar du alltid med dig någonting när du går, man går aldrig tomthänt därifrån. Jag tror även att kortare möten har någonting som man rör en själv mest, någonting som du måste jobba med dig själv.Ibland så inser man inte inte det heller förens långt efteråt och det är alltid lika häftigt när man kommer på hur allting faktist hänger ihop.

Och när man lever med massa människor som försöker lägga sig i ens liv så blir man expert på att "läsa av människor och situationer" vilket är en stark egenskap jag har med mig idag men allt detta utvecklade man enbart för att man var tvungen till det, det var miljön som skapade det. En annan sak, jag blir alltid lika arg när jag hör människor som pratar skit om barn som har det tufft, många gånger har barnen inte ens haft något val, och som sagt så tycker jag att det är riktigt hemskt att  barn ska utsättas för samhällets ögon och bli "stämplad" direkt och placeras i "fack",  jag vet att  dessa barn hela tiden måste bevisa för samhället att dom klarar av saker och ting. Sedan att barn som haft en trasslig uppväxt hamnar snett är ren skitsnack enligt mig, isåfall skulle jag inte vara vid liv idag kan jag tala om,  och som sagt man måste själv bearbeta allt som har hänt och det är en process  i sig men också ta fram  fördelarna med allt... ta fram styrkan i allt man gått igenom och se det som någonting positivt och något som man var tvungen att gå igenom för att kunna ta sig till högre "nivåer". (att utvecklas som människa)

Man kan inte sitta och tycka synd om sig själv livet ut, bara att acceptera att det blev som det blev men du sitter ju här levande av en anledning nu elr hur?inte är det för att du ska sitta och gråta över det som har VARIT iaf.  Sedan är det så att det spelar ingen roll hur mkt du upplevt efter allt...om du fortfarande inte "avslutat/bearbetat" det gamla, då spelar det ingen roll om du varvar jorden 100 ggr om, sanningen är att du fortfarande står och stampar på samma ställe fast du själv tror att du bytt kapitel för längesedan.Det är också väldigt viktigt att man påminner sig själv ofta om hur stark man är idag och hur duktig man är och stolt över sig själv när man gjort någonting bra och du behöver inte ens ha gjort någonting bra utan säg bara till dig själv hur sjukt duktig och bra du är...säg det och mena det så kommer du också att själv kunna känna det.

Jag själv har min egen lilla "påminnelse" och det är min tatuering på halsen som symboliserar styrka, det symboliserar allt som jag gått igenom i mitt liv och varje dag när jag kollar mig i spegeln så får jag en extra kick och blir påmind om hur stark jag är.

Jag är en frihets människa och jag lever och jag njuter och folk som känner mig vet att jag är väldigt rak och ärlig och allt som kommer från mig kommer från hjärtat, jag orkar inte fejka och spela "spel", det har aldrig fungerat i min värld och kommer aldrig att göra och idag väljer jag noga vilka jag lägger min energi på samt att jag  prioriterar mig själv och mitt eget välmående väldigt högt.

Ja som sagt så sitter jag här nu och kollar tillbaka på livet och skrattar för mig själv, det har varit en sjuk resa som tagit många omvägar, det har varit stormar, blixtnedslag och vulkan utbrott om man nu ska  uttrycka sig så, men idag befinner jag mig ovanför regnbågen och allt har lyft mig till högre höjder, min framtid står skriven i stjärnorna och änglarna ler åt mig, det är jag och friheten nu och jag älskar det. Finns förnärvarande ingenting  i mitt liv som bekymrar mig och det känns riktigt underbart.

Jag skriver mig egen framtid och en dag kommer det att komma en bok också.

Det finns en anledning till att jag idag kallas för Tiger."

"Don't place your dreams in the hands of those whom can destroy them"

"I don't fight against my fear.
I accept my fear as my creation. I don't jud...ge it, I don't judge myself.
I let it pass through me with my open heart.
And now my fear is trasmuted into Light and Love."

" jag har frihet i blicken,precis som du"