Nancylopez

"Happiness does not come from having much, but from being attached to little."

--

Hej, sitter här  nu på jobbet och känner mig glad, vet ni varför? nej för jag fick reda på att man ska ställa om klockan inatt, hade helt glömt bort det och det betyder alltså att jag slutar en timme tidigare, underbart, så känns inte alls jobbigt att vara här, jag pumpar musik och dricker min saft. Har filten virad runt mig också.Imorgon har jag inga måsten alls så ska bara njuta av ledigheten och ligga kvar länge i sängen, det enda jag ska göra är att slå in mina grejer som jag sålt och så ska jag färga håret,ska bli sjukt spännande faktist.

Föresten tycker jag det är roligt att det är endel som följer min blogg dagligen,jag har ju ingen modeblogg alls och aldrig velat haft utan denna blogg är en salig blandning av allt. Men jag har en hemlig blogg också, dock har jag inte skrivit där på något år, för den är anonym och var lite som en bikt blogg och sådär en gång i tiden,jag har alltid gillat att skriva och behöver skriva av mig ofta.Jag planerar aldrig mina inlägg i förväg utan det blir som det blir,då känns det äkta, iaf från min sida.



En sak jag tänkt endel på är iaf det här med personlig utveckling, det är en stor bit i ens liv faktist, man kanske inte tror det själv men det är enormt viktigt och tar man inte tag i sig själv och jobbar med sina "problem" / trauman så kommer det att följa en livet ut. Alla har vi någonting inom oss själva som vi måste arbeta med, och ingen kan avgöra hur lång tid det tar att bearbeta detta men man måste själv vilja göra det för att komma framåt i livet. Ok, jag har levt ett väldigt tufft liv och sett det mesta, det är inte mycket som chockar mig men jag sitter inte och gråter över det utan jag har vänt på det och ser det som en styrka, jag har vänt det positivt, dom gångerna jag varit nere på botten så hämtar jag min styrka därifrån, och jag vet ju att jag står på benen idag och är stadigare än någonsin, än vad jag någonsin hade kunnat anat, en gång i tiden trodde jag att jag skulle dö ung.

Jag vet därför att ingenting är omöjligt det handlar bara om vad man gör av det hela, visst alla faller vi tusen gånger om men det gäller att inte fastna i det utan ta sig upp igen. Jag har haft ett motto flera år som är lite roligt men det är ju sant... "ok, bryt ihop & gå vidare" Jag vet vissa dom har försökt förtränga dessa känslor och lagt locket på men det har slutat med att det har kommit upp förr elr senare och när detta dyker upp då gäller det att man är beredd att handskas med det. Ingen kan göra det åt en, man kan hjälpa till på vägen men det största jobbet gör man ändå själv. Man kan inte gräva ner sig och ligga där och tycka synd om sig själv och hoppas att någon ska komma och rädda en, för det kommer aldrig hända, det slutar bara med att man blir ännu mer besviken och tycker att ingen jävel bryr sig om en.

MEN det vi ofta glömmer bort det är att det är OK att be om hjälp, det är OK att må dåligt, har man en sådan dag, ja men ta den dagen då och bryt ihop, gråt om du känner för det, ta hand om dig själv men lämna det där sedan och när nästa dag kommer då kommer du tillbaka med nya krafter och varje dag som går, se det som att du blir starkare och starkare.

Just därför är min tatuering väldigt viktig för mig, den står för styrka. Den påminner mig varje dag när jag kollar mig i spegeln om hur stark jag är, allt som jag gått igenom står den för, och den ger mig hopp och styrka och kraft att veta att det blir bara bättre och bättre nu.

Ett tips är att man hittar sin egen "källa / inspiration / symbol" elr vad det nu kan vara som när du tänker på den personen / platsen / saken så känner du att du får styrka och energi och varje gång det känns tungt så tänk på just det, och tänk även på det lite då och då fast det inte hänt något speciellt utanbara för att påminna dig lite om att du faktist är stark och förtjänar det bästa men framför allt att må bra i själen.

Jag har en sak som är väldigt tuff, jag kämpar men det fortfarande och gjort det hela livet, mer elr mindre, och när jag kommer in i dessa stunder så vill jag bara slita mig själv i stycken, jag vill skrika och gråta och bara ge upp, men jag försöker att jobba med det och vet att jag kan förhindra det men det är sjukt jobbigt när det händer och man känner sig som världens sämsta människa,men jag har styrkan att klara av det BARA jag verkligen ger mig fan på det.
Men det är ju lätt att vara efterklok ibland också.

En annan sak det är som jag nämnt mycket innan att jag prioriterar mig själv i första hand, och sen jag började göra det så mår jag så sjukt mycket bättre, jag vill må bra och jag vill ta hand om mig själv. Jag har börjat lära mig att tycka om mig själv, jag säger ofta till mig själv att jag förtjänar det bästa, och gör jag något bra så berömmer jag mig själv, något jag allid hat svårt för är att ta åt mig av komplimanger m.m ... det går in genom ena örat och ut genom det andra. Därför jag ofta fått höra av tex spåtanter att det är många som finner mig intressant m.m men att jag ska höja min blick så märker jag också av det. Förut har jag liksom bara kopplat bort det och inte alls brytt mig men som sagt, jag vill att det ska vara äkta, jag läser av människor sjukt lätt, det är en stark egenskap jag har, har man levt det liv jagh levt så har man växt upp med det och varit tvungen att göra det för annars har man bara fallit offer för människor. 

Jag vet det själv, i dagens tuffa samhälle så kan man inte bara sitat och hålla käften och låta människor kasta runt en som en boll, man kan inte låta sig bli överkörd hela tiden och du gör ingen annan en tjänst om du sitter inne med alla dina tankar för att du inte vågar stå upp för dig elr säga det du egentligen vill.. det slutar bara med att förloraren är du själv och det är du som går hem med en ångest klump.
Ska man stå upp för sig själv så ska man göra det rätt, öppna raka kort och vara ärlig. Gör det på ett schysst sätt så lovar jag att det kommer att ge resultat.

Jag hade föresten det snacket med en väninna häromdagen, hon var ledsen över sin pojkvän, dom hade tjafsat och han hade kört över henne som vanligt, hon mådde extremt dåligt över detta att hon inte vågade stå på sig ang just detta.. alltså hon hade sagt ifrån MEN GREPS SEDAN AV PANIK  och ångest tyckte att hon hade gjort fel som sagt emot / ifrån...

jag sa då till henne att...
ÄVEN om han fnyste åt henne och slängde på luren i örat så kan jag säga det att han innerst inne efter ett tag kommer att tänka på det och kanske reflektera över detta och börja se det från hennes sida. Dom hade ju ändå kommit överens om att köra med öppna kort..

och det kanske inte sker idag / imorgon... MEN jag kan med stor sannorlikhet säga att ja jag är nästan säker, 90 % iaf att han kommer tänka på detta och efter en tid, kanske inte just nu men det kommer komma, då kommer han själv att ta upp det med henne och säga att han faktist uppskattade att hon var ärlig.
fast det sitter sjukt långt inne och han har sin stolthet,men en vacker dag kommer han att erkänna det,
det är jag säker på.
---


 
jag på jobbet, syns det att jag är trött elr?