Nancylopez

Ligger här nu och klunkar kolsyrat vatten och har tänt massa ljus, jag har haft HEALING ikväll och det var riktigt skönt. fryser fortfarande och är lite seg,orkeslös men varit extremt skönt att vilat upp sig i 2 dagar nu, har tvättat idag och sen tog jag en sväng till affären och handlade lite och äntligen fick jag min favorit glass - SIAS sorbet glass...mm så sjukt god, finns i flera olika smaker och det är riktigt läskande gott..

Lyssnar på Sade nu och funderar lite grann.Återkommer till det.. föresten har min aptit försvunnit? visst är ju lite glad men har verkligen inte varit hungrig, så har små ätit.. typ ett ägg här och några tomater där, lite sallad, kolsyrat vatten m.m och verkligen blivit sjukt mätt på det också??

Är iaf glad för man märker på mitt hår och mina naglar att dom är mycket frikare nu, förr hade jag extrem närings brist, syntes ganska mycket på mina naglar och är förvånad själv nu också, jag håller på att spara ut mina naglar, efter att jag fikat med en vän och så skakade vi hand på att jag skulle spara ut dom, för jag blir alltid så avundsjuk när jag ser hennes naglar med nagellack i starka olika färger, även om dom inte är jätte långa så är det sjukt snyggt, och jag älskar ju att måla och älskar färger och vill också kunna göra det,samt att fixa mina naglar snyggt, men iaf förr har dom varit riktigt dåliga, sprack och var tunna, men nu är dom stenhårda och ser friska ut.

så grattis Nancy, du får i dig mer vitaminer nu och lyssnar mer på kroppen.

en sak som är ganska vanligt med personer som har haft elr har problem med maten vet ni vad det är? det är att man små käkar, går perioder och äter ganska liknande saker,sen kan det vara en lite konstig blanding av lite plock,men som sagt man fastnar ofta för något... vilket är typiskt mig, jag har mina små grejer,fastnar för något och kör det en period, inte bara det dock men det är ofta med.

Jag gjorde i ordning lite pytt i panna för någon dag sen i hopp om att jag skulle bli lite hungrig, och när jag plockar där och kollar på maten så fick jag flashback till att jag var runt 7 års ålden...just med pytt i panna..jag räknade varenda bit jag stoppade i munnen, hur normalt är det på en skala? en del av mig skulle vilja strypa dom för vad dom gjorde med mig, kommer dom någonsin att förstå hur sjukt hårt det tog på ett barn, och inte bara mig heller. Ärren sitter kvar men det är något jag får leva med och har bearbetat..men det är något som jag aldrig kommer glömma,förlåta det har jag gjort men vet inte om jag skulle kunna möta hennes blick igen utan att jag skulle skrika inombords..

och skulle jag gråta, skulle jag någonsin kunna sluta då?

trött som fan?

Är superglad, har nog äntligen hittat den perfekta röda färgen till håret,och den finns att köpa på stan,tack Karin för tipset, synd att du inte berättade tidigare så hade jag sluppit att punga ut med x antal hundralappar för att hitta det där p e r f e k t a ;)ska iaf inhandlas någon dag framöver.

Ska även ta tag i mitt projekt, ska lägga upp massa prylar på tradera, sjukt snygga grejer som ska säljas till kanon pris, lovade ju mig själv eftersom jag köpte skinnjackan. + har jag 2 andra jackor som också är nya. Så ska slänga upp nya stövlar, boots, sneakers och väskor..

Pratade föresten med en av mina fina vänner, han bor i Malmö, ett lejon, helt underbar, tänk att det finns vissa som kan göra en så himla glad?vi kan verkligen prata om exakt allt och det är inte många som jag kan göra det med, men han förstår mig precis, för jag är sådan, jag tröttnar väldigt snabbt men han tröttnar jag inte på, han gör mig bara glad,en riktigt bra vän <3

" och hon lovade sig själv att aldrig glömma, dagar blev till veckor och veckor blev till månader och månader blev till år.. tills en dag då hon begav sig tillbaka enbart för känna om doften var detsamma som innan när hon gick därifrån, hennes fotspår var förlängesedan försvunnen och på stigen så var det bleka avtryck och allt låg som på lager över varandra. Hon var inte den första som vandrat denna stig och hon var defenetivt inte den sista som andades denna luft.

Hon kände hur hjärtat slog några extra slag för att sedan vagga i takt med vindens rytm, hon älskade hur vinden lekte sådär häftigt med hennes hår igen, det var precis som förut. Någonting inom henne ville slita av sig sina kläder, släppa ut håret och låta det falla, hon ville slänga av sig skorna och låta hennes nakna fötter känna jorden virvla under hennes fötter för att sedan fortsätta upp genom hela kroppen...hon sträckte upp sina armar mot skyn för att känna att hon var ett med allt..

Hon älskade hur fåglarna följde henne med blicken,och hon kunde känna hur träden välkomnade henne hem igen,även om hon alltid befann sig på resande fot så visste hon i sitt hjärta vart hennes hem egentligen var, och det spelade ingen roll vart någonstans i världen hon befann sig,det följde henne hela tiden, allt hon behövde göra var att gå in i sitt hjärta och följa stigen hem".

" Du tror att du har kontrollen men i själva verket har du också fallit offer. Du tror att dina ögon ser allting och att det är den enda sanna sanningen. Du vill inte erkänna det men du älskar hennes sätt att kolla på dig, du blir lika svag varje gång era blickar möts, hon bryter isen, hon slår sönder dina hårda murar med järnrör och fast du innerst inne backar tilllbaka 3 steg så så kan du inte låta bli faschineras av hennes kraftfulla men enkla sätt, och det är inget man kan se bara sådär, men du mötte hennes blick och såg att det bor fler liv i hennes ögon än man kan ana. Hon har många historier som lockar dig att följa, dock får du alltid veta ett kaptiel i taget..hon är inte den som slänger ut allt, hon skulle lika gärna kunna chocka dig och riva ut 3-5 sidor ur boken, det sitter i huvudet och i hjärtat är hennes svar. Sluta se så frågande ut säger hon till dig.

Ni andas samma luft, du biter dig i läppen.Håll käften säger du åt dig själv varje gång du försöker komma på andra tankar varför du inte ska låta dig dras med. Du har kontrollen på dina känslor tänker du och smeker dina blodröda läppar, allt stannar hos mig tänker du. Du älskar det mystiska samtidigt som du hatar att du gör det, ibland lite för mycket. Men du har försökt många gånger förut, du har valt att ta en annan väg, och även om du sedan suttit där ensam med ölen i handen och ångrat alla dina snesteg så såg du det som enda utvägen då. Tiden går och allt suddas ut.. och du minns knappt vad du gjorde igår, du minns knappt hennes ansikte längre,

men även om ditt minne sviker så minns ditt hjärta det som det var igår, känslan du får varje gång era blickar möts, det bränns sådär häftigt, det gör ont,svider, kittlar men på ett skönt sätt. & fast du inte vågar erkänna det så skulle du göra det igen och igen och igen för att få uppleva det ännu en gång."

Skrev texterna nyss, det bara rann av mig,mm älskar när allt bara kommer...