Nancylopez -

Det var någon som kallade på henne...

& hon skakar av sig det sista,det är nästan som att hon vill skära ur allt, hon vill gröpa ur den.. skala av den bit för bit,det är som gammal hud.. allt ska bort, det påminner henne om det som varit,det förgångna,det förflutna,det som existerade för längesedan.Hon har rivit ner allt och det som en gång byggdes upp har nu nått sitt slut, dessa sagor är nu slut och nu sparkar hon sönder alla sandslott för att bygga om, vad hon ska bygga vet hon inte riktigt bara att det kommr bli bra, det känns så och hon går alltid på känslan.Över regnbågar ska hon flyga och över stjärnorna ska hon nå.

& hon känner hur det rör sig under huden, det flyter och ibland blir strömmarna starkare, hon kan inte hindra det men hennes ögon dras uppåt mot stjärnorna. Hon frågar sig själv om det är nu det ska ske? det som hon så länge har väntat på? och vad kommer hända sedan?kommer hon att förstå? och kommer hon att minnas?

Vinden blåser i hennes hår, friska, fria vindar och hjärtat slår några extra slag,hennes fötter är nakna och hon kan känna den varma sanden smeka hennes fötter. Det är stjärnklart och hon kan höra ljudet av dom friska vågorna som rullar in och hon släpper ut sitt hår och tar av sig det vita långa linnet...1,2,3 steg framåt...hon börjar gå ut för att möta dom svalkande vågorna.. hon sätter sig ner och låter vattnet rena hennes kropp.

Det var någon som kallade på henne och dennes namn var FRIHETEN..

2011-06-20 @ 04:31:05 Allmänt Permalink

Kommentarer

Trackback

Nancylopez

jag har frihet i blicken, precis som du.

Det var någon som kallade på henne...