" & du går genom eld & vatten"

"Jag vet att du har lurat dig själv många gånger, såsom jag. Du tror att så länge du intalar dig själv att det är precis så som du vill, fast egentligen inte heller vill,så är allt bra. Det är så verkligheten ser ut i andras ögon, men i dina ögon så är det annorlunda, men det är inget du säger till någon,för ingen kommer någonsin att komma så nära att du öppnar dina ögon på riktigt för denna människa. Personen skulle få gå genom eld och vatten för att bevisa för dig.

 

När någon frågar dig om du minns så blinkar du till en extra gång allt för att inte avslöja att du minns exakt vad som hände, just i detalj, nog för att det kanske är påväg att raderas och slängas ut i tomma intet, där du slänger allt annat som minskar i värde, men det får flyga fritt där ute tills det kommer en stund då du tänker tillbaka och låter minnet koppla ihop dig med själ & sinne. att återuppleva, att återuppstå från de "döda".


Jag vet att du ibland står framför spegeln och smeker dina blodröda läppar, allt stannar hos mig tänker du.Ögonen är själens spegel sägs det,ögonen ljuger aldrig..så visst att du kan va skicklig på det du gör, men du undkommer aldrig. Du har olika förklädnader varje gång, men favoriten är ändå vild djuret om natten, så smidig och så lätt, som ett vakande öga har du kontrollen, ibland utan att du ens själv kanske är medveten om detta.


som en oändlighet utan slut och det bara fortsätter, att din rätta identitet är hemlig det älskar du,

och du går genom eld och vatten enbart för att känna att du lever. "

"& det bränns,& du fick mig att brinna, även om jag inte sa det högt. & det bubblar och bränns och jag skulle bara vilja slänga mig utför och låta kosmos omfamna mig. Det är friheten och jag nu.


och om våra blickar skulle mötas igen så vet jag att det skulle kännas. Din blick är lika farlig som min och jag kan läsa dina ögon och vet att du har så mycket där under huden. Men du och jag är nog för lika på det sättet att när det börjar brännas så tar man några steg tillbaka.

& du saknar mina "kickar", och  jag tänker ibland på kicken,känslan,det galna.. & även om vi går åt helt olika håll så finns det ändå något som lockar oss tillbaka. det handlar om energier...och när 2 energier som är på samma våglängd möts så skapas det  explosioner.........MAGI"

" & hon sov länge denna gång, inte redo att vakna upp riktigt än,dagar blev till veckor och veckor blev till månader och månader blev till år och nu har våren anlänt och leker i hennes hår,och hon reser sig upp och iaktar allt omkring henne, tar på sig själv och klär av sig huden,bit för bit...det är gammalt nu, allt som tillhör gårdagen är borta nu, det är historia nu intalar hon sig själv. Vart hon kommer ifrån vet hon inte riktigt och det är inget som hon fokuserar på heller,det första som slår henne är vilken rikting ska hon färdas, 3 steg framåt? 3 steg bakåt bara för att känna att jorden fortfarande är kvar där hon vandrade senast,finns spåren kvar efter hennes nakna fötter?

 

& det pirrar till lite häftigt i hennes kropp,det är något bekant med den känslan,hon har saknat den och det är den som alltid får igång henne och det spelar ingen roll om hon lagt sig ner redo för att invänta nästa liv,när det där pirret fyller hennes kropp flyger hon upp av någon högre kraft än hon själv kan åstadkomma, och hon älskar det, ja hon älskar känslan som fyller hennes kropp och gör henne oslagbar och lycklig i hela kroppen.... och hon springer hundra steg framåt och hoppar ut i det fria och hon vet att kosmos tar emot henne med öppna armar, det är musiken och hon nu och hon älskar det, det gör henne lugn samtidigt som hon vill skrika till hela världen hur mycket hon vill ge och ge och ge till vackra själar som verkligen förtjänar det.

 

Hon spretar häftigt med armar och ben och nyper sig själv i armarna för att försäkra sig om att hon inte drömmer, & Inga blickar kan fånga henne,för hon har slitit sig fri och följer numera energierna som omger henne, hon vet faktist inte alls vad som väntar och alla tusen frågor hon hade innan utan svar spelar numera ingen roll alls,för det tillhör det som hon lämnade bakom sig när hon gick."

 


 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0