Stop messing with my head

 



..Jag hatar när alla känslorna och tankarna och minnen kommer tillbaka,våldtar mig bit för bit,jag vill skrika,slå,sparka,njuta,skratta,leva livet och vara helt galen.Ändå har jag på något sätt triggat igång det själv.En del av mig behövde nog det.Hela kvällen har bestått av att återuppleva och minnas och känna exakt som då,som förut.Jag har tokläst massa bloggar som beskriver e x a k t det som jag känner,det hade lika gärna kunnat vara mina ord det där.Sedan så såg jag lite bilder och det fick mig att känna och minnas tillbaka på en heldel.

Ibland så ångrar jag vissa saker i mitt liv,vissa beslut som jag tagit,men det är bara ibland som sagt. & på senare år så har jag lärt mig att bara köra på,stänga av..det är inte längre så att jag grubblar sönder mig över saker,det är sällan numera jag tänker tillbaka på mitt förflutna och gråter över vissa situationer /händelser..människor,för visst, hela mitt liv har varit en tuff kamp och vet inte hur många människor man träffat i sina dagar elr människor man lärde sig att "älska" som ung men som sedan försvann,antingen flytt för dom elr flytt för mig. Men det där har jag kommit över,dock släpper jag inte in vem som helst i mitt liv om jag inte känner tillit till denna människa. & jag kan ge människor chans på chans men sen kapar jag banden och går.

Men som sagt har jag tagit tag i det mesta,dock inte allt,finns vissa saker som jag kämpar med hela tiden.( tex 2 viktiga saker)Men som sagt så finns det stunder som nu när jag tänker tbx på människor och stunder som kommit och gått,då känns det lite extra,men jag gräver inte djupare i det,jag vill helst lämna allt fort som möjligt och sedan fokusera framåt.Dock blir jag själv rädd ibland när jag kommer på mig själv att glömma det mer och mer, för endel av mig vill hålla det kvar.

Jag är inte superwoman även om jag ibland tror det och jag klarar inte allt även om jag alltid har varit tvungen att fixa det.Att hela livet varit tvungen att stå på egna ben gör ont men samtidigt är det nyttigt men det är fan inte konstigt att man stänger av ibland och bara kör på,för det är när man stannar upp och känner efter för mycket,det är då man känner sig svag och det gör ont..när tiden står stilla och man vill inget annat än att fly från sig själv.
 & alla har vi våra hemligheter..







Varit ganska drygt med en nykter helg även om jag behövde det, ångrar mig lite att jag tackat nej till alla härliga förslag som jag fått i helgen,
men nästa helg blir det kanske av då istället! & alkohol i kylen har man..dock inte min men iaf;)en killkompis har fått mig att skratta hela dagen iaf.Haha!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0