någonting saknas..
Hello, sitter här nu och pumpar musik och är nyduschad, börjar inte jobba förens vid 14 så det är riktigt skönt. Jag somnade på soffan inatt,hade ett långt samtal med min fd soulmate som spårade ur rejält.Han blev sur men det är upp till honom,skrattar åt det nu för det var ganska roligt och jag är glad att saker och ting är som det är.Iaf så känner jag inte alls för att jobba idag det ja vill göra nu är att träna och köra igång igen, på fredag ska jag nog köpa gymkort,ska kolla upp ekonomin bara.
Köper jag min kolsyre maskin och mitt gymkort så är allt härligt känner jag,ska sälja iväg massa kläder också,sålde ganska mycket på loppisen faktist som jag inte alls trodde jag skulle få sålt så bara att sätta upp ett "mål" och köra därefefter.
Nu vill jag komma i form, jag vill boxas och sparkas, springa på löpbandet,jag vill låtsas fightas och skratta sådär djupt och härligt med någon,det var längesedan jag verkligen gjorde det.
Igår rann det tårar föresten.
Blev påmind om en speciell person, en människa som fyllde år samma dag som mig men var 1 år yngre än mig.
En person som var sprallig och man blev glad. Jag minns första dagen jag träffade henne, jag hade hört att det flyttat dit en ny tjej så jag gick ut på på baksidan och det var i mitten av sommaren och där ser jag henne, hon var riktigt duktig, hon kunde göra bakåt volter i luften och berättade att hon hade gått på cirkus.
Jag minns att vi satt och kollade i en tidning, och pratade om stjärntecken och vi blev båda likade chockade när det visade sig att vi fyllde år samma dag.Jag bodde på "barnhemmet" och hon flyttade dit,det visade sig också att hennes riktiga mamma hade bott granne med min pappa.
Hon såg upp till mig och vi hittade på massor av galna bus,jag minns att när hon köpte saker till sig själv så kunde hon ibland komma till mig och ge mig en likadan,när hon flyttade så minns jag att hon skrev brev till mig och varje år så hörde hon alltid av sig till mig för att kolla vad jag skulle göra på min födelsedag,hur jag skulle fira. Som sagt så hände det mycket bus genom åren vi bodde tillsammans och när man tvingas leva med någon så tätt inpå så blir man som syskon,vi åkte till fjällen tillsammans och jag skrattar när jag tänker på den resan,för den var galen och vi fick åka hem 1 vecka tidigare pga det för att vi var för busiga,vi som åkte. När hon äntligen flyttade hem till sin mor så kom jag och hälsade på och det var underbart att få ser mor och dotter återförenade igen,sådan kärlek.
..och jag glömmer aldrig den dagen jag fick veta att hon blivit mördad,så brutalt. Jag minns att jag kollade upp i mitt fönster och där hängde en clown som jag fått några år tidigare av henne. Chocken kom i efterhand och igår blev jag påmind igen, ingen förtjänar ett sådant brutalt avslut.
..och jag tänker på alla mina andra fina änglar som gått bort.
Personer som jag älskade så djupt,som hade kommit mig så nära inpå.
Bara borta...
Men befinner sig nu i ljuset.
---
Ibland måste man känna efter även om det gör ont,även om man gått vidare så är det bra att känna efter ibland,jag gör det nu och kan känna det i hela kroppen,det är som att plåga sig själv en minut och ändå gör jag det för att jag vet att jag är tvungen och det är nyttigt.
det finns där,med mig och i mig.
och där känns det ändå tryggt.
Blev påmind om en speciell person, en människa som fyllde år samma dag som mig men var 1 år yngre än mig.
En person som var sprallig och man blev glad. Jag minns första dagen jag träffade henne, jag hade hört att det flyttat dit en ny tjej så jag gick ut på på baksidan och det var i mitten av sommaren och där ser jag henne, hon var riktigt duktig, hon kunde göra bakåt volter i luften och berättade att hon hade gått på cirkus.
Jag minns att vi satt och kollade i en tidning, och pratade om stjärntecken och vi blev båda likade chockade när det visade sig att vi fyllde år samma dag.Jag bodde på "barnhemmet" och hon flyttade dit,det visade sig också att hennes riktiga mamma hade bott granne med min pappa.
Hon såg upp till mig och vi hittade på massor av galna bus,jag minns att när hon köpte saker till sig själv så kunde hon ibland komma till mig och ge mig en likadan,när hon flyttade så minns jag att hon skrev brev till mig och varje år så hörde hon alltid av sig till mig för att kolla vad jag skulle göra på min födelsedag,hur jag skulle fira. Som sagt så hände det mycket bus genom åren vi bodde tillsammans och när man tvingas leva med någon så tätt inpå så blir man som syskon,vi åkte till fjällen tillsammans och jag skrattar när jag tänker på den resan,för den var galen och vi fick åka hem 1 vecka tidigare pga det för att vi var för busiga,vi som åkte. När hon äntligen flyttade hem till sin mor så kom jag och hälsade på och det var underbart att få ser mor och dotter återförenade igen,sådan kärlek.
..och jag glömmer aldrig den dagen jag fick veta att hon blivit mördad,så brutalt. Jag minns att jag kollade upp i mitt fönster och där hängde en clown som jag fått några år tidigare av henne. Chocken kom i efterhand och igår blev jag påmind igen, ingen förtjänar ett sådant brutalt avslut.
..och jag tänker på alla mina andra fina änglar som gått bort.
Personer som jag älskade så djupt,som hade kommit mig så nära inpå.
Bara borta...
Men befinner sig nu i ljuset.
---
Ibland måste man känna efter även om det gör ont,även om man gått vidare så är det bra att känna efter ibland,jag gör det nu och kan känna det i hela kroppen,det är som att plåga sig själv en minut och ändå gör jag det för att jag vet att jag är tvungen och det är nyttigt.
det finns där,med mig och i mig.
och där känns det ändå tryggt.
Kommentarer
Trackback
