"i en saga utan slut"
"Visst är det skönt att kunna fly bort i en annan värld, en annan tid, en annan verklighet.Lejonet fick henne att glömma nutiden och drömma sig bort till det där andra, det beundrar hon honom för än idag, att han fick henne att för små stunder glömma bort morgondagen,när hon pratade om tiden och om avståndet så svarade han med att det finns inget "här och där" utan vi lever på samma planet sa han,det fick henne alltid att le för egentligen hade han han ju rätt, att fånga dagen, att leva för dagen det gjorde han men i hennes värld var det annorlunda, det brann i hjärtat och det brann i själen,för även om hon älskade alla hans vackra ord och hans vackra själ så gjorde det ont att behöva känna "det där" att morgondagen kommer och när den kommer så skiftar världen färg igen och saker och ting möbleras om,ingenting blir någonsin sig likt igen.
Portar och stängda dörrar har öppnats, det var det som var meningen. & varje natt innan john blund kommer på besök så blickar hon upp mot stjärnorna i hopp om att få se en stjärna blinka extra starkt eller en stjärna falla,hoppet är det sista som lämnar en, & hoppet lever fortfarande kvar, det brinner starkt och även om lamporna släckts för natten så brinner ett ljus i hennes själ som gör att hon vaggar sig sälv till sömns, vetskapen om att lejonet för alltid vakar över henne i sina tankar kommer förevigt ge henne hopp, hopp om att vissa sagor faktist får ett vackert slut...en dag, i ett liv...där stjärnorna alltid kommer att lysa starkt."
Kommentarer
Trackback
